Om jag skulle förklara bokens genre skulle jag säga att boken är väldigt sorglig och dyster. I början är boken ledsam och lite tragisk men sedan börjar den gå uppåt i slutet och det blir lite roligare och gladare när huvudpersonerna löser ut några av deras problem.Jag läste den här boken i skolan och jag tycker att den är bra att läsa. Den är lättläst och man får se hur ungdomar kan ha det och att alla som är rika kanske inte mår bra. Huvudpersonerna i boken är Alexandra och Martin.
Alexandras föräldrar är rika, även hon själv och de bor i ett stort hus med staket runt så att ingen ska kunna komma in. De har även ett hembiträde. Även om Alexandra har allt detta är hon inte glad. Hennes föräldrar vill inte prata med henne, de ignorerar henne, frågar inte hur hon mår och de bryr sig inte om henne eller vad hon gör. Alexandra mår dåligt av detta och skriver i sin dagbok på datorn att hon vill komma ner i mörkret.
Martins pappa lämnade Martin och hans mamma inann han föddes. Hans mamma arbetar inte och hon säger att hon hade haft ett bra arbete om han inte hade funnits. Martins mamma och pappa hade bara träffats en gång och nu var han ensam kvar med sin mamma. Martin har sin flickvän Esperanza som rappar och de har det bra tillsammans. Ändå känner Martin ibland att han vill falla ner i mörkret.
Alexandra och Martin möts av ett misstag. Martin, Esperanza och Alexandra åker i samma tunnelbana. När Alexandra ska gå av glömmer hon sin dator. Martin tar med den när han ska av och han försöker komma in på den. Han hackar sig in och börjar läsa Alexandras dagbok. Hon mår dåligt, hon vill falla ner i mörkret säger Martin.
Han åker till Alexandra för att lämna tillbaka datorn tillsammans men Esperanza. När de kommer fram till Alexandras hus väntar ett långt äventyr under en enda kväll.
Jag tycker att bpken var spännande och bra men den var lite för dyster och sorglig. Jag ger boken 6 böcker av 10 möjliga.
